Immateriella tillgångar

Först och främst bör du fundera över om ditt inköp faktiskt är en tillgång eller om det ska kostnadsföras och ha en direkt påverkan på resultatet. Kortfattat räknas ett inköp som en anläggningstillgång om det avser någonting som ska användas i verksamheten under en längre period (minst ett år) och som beräknas ge utlopp för framtida intäkter.

Om istället värdet för inköpet anses vara förbrukat i samband med att varan eller tjänsten levereras rör det sig om en kostnad och inte en anläggningstillgång.

Det som skiljer en materiell och finansiell anläggningstillgång från en immateriell är att de immateriella tillgångarna saknar fysisk substans. Exempel på olika slags immateriella anläggningstillgångar är:

Det finns en viktig skillnad mellan förvärvade och egenupparbetade immateriella tillgångar i redovisningen. Förvärvade immateriella tillgångar kan normalt aktiveras som anläggningstillgång om de uppfyller kraven för aktivering.

Egenupparbetade immateriella tillgångar är mer komplexa att hantera. Enligt K2 får egenupparbetade immateriella tillgångar inte aktiveras. I K3 finns möjlighet att aktivera under vissa förutsättningar, men det ställer höga krav på att kunna visa att tillgången verkligen kommer att ge framtida ekonomiska fördelar.

Immateriella tillgångar ska normalt skrivas av systematiskt över tillgångens nyttjandeperiod. Avskrivningstiden ska spegla hur länge företaget förväntas ha nytta av tillgången. För programvaror kan det vara 3-5 år, medan patent kan ha längre avskrivningstid beroende på patentets giltighetstid.

Redovisning av immateriella tillgångar kan vara komplext och reglerna skiljer sig mellan olika redovisningsregelverk. Kontakta oss om du har frågor eller behöver rådgivning kring hur du ska hantera immateriella tillgångar i din verksamhet.